I'M FROM A PLACE WHERE WE NEVER, OPENLY SHOW OUR EMOTIONS.
 
Den senaste tiden har bara präglats av ångest och nedstämdhet. Att gå upp på morgonen är en bedrift. Jag åker till jobbet och existerar på dagarna. Jag åker till stallet och lever på kvällarna. En elefant sitter på mitt bröst och låter mig inte andas när jag bara vill skrika. Det har varit min vardag de senaste sex veckorna. Vädret är fantastiskt men jag drar ner persiennerna och orkar inte se. Jag skäms över att jag inte orkar någonting. Att jag inte vill någonting. 
 
Nu går vi snart in i juni månad och sommaren är här. Jag kollade igenom mitt jobbschema i morse och svetten bara rann. Jag har två veckor semester totalt och sen jobbar jag nästan varje dag. På en arbetsplats jag inte trivs på. Sommaren är redan dömd som kaos. Min semester ska spenderas med att söka nytt jobb. Jag har den senaste tiden faktiskt börjat se vart jag ska i livet. Det är stort för mig. Jag ska efteranmäla mig till Universitetet och hålla alla tummar att jag kan komma in till hösten men annars får det bli till våren. Men mer om det då för vill inte prata om något som inte kommer bli av. Jag kommer söka nytt jobb oavsett för även om jag pluggar måste jag jobba 75% för jag har häst och lån. Så att leva på CSN är inte en möjlighet. 
 
Idag ska jag få tillbaka min bil med för mitt i allt kaos så gick den sönder. Det blir att leva på nudlar resten av månaden för att lämna in en bil på verkstad är långt ifrån billigt. Ännu ett stressmoment för mig. Det positiva är att jag får åka till min ponny igen ikväll för har inte träffat honom på tre dagar nu. Så ska krama och klappa och pussa på honom ikväll. Det förtjänar han eftersom han alltid finns för mig oavsett hur jag mår. Han tycker alltid om mig. Och det är så fint. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress

Veckans like